Orakelbudskap 9 november 2015

Lyssna på och följ hjärtat – ett tema som går igen. 

 

Jag drog ett orakelkort på frågan om det fanns ett budskap till bloggens läsare för veckan som kommer och upp kom samma kort som 4 oktober och som också var temat förra veckan – det är alldeles tydligt att vi inte kan få för mycket av den uppmaningen. Men det är ju inte heller någonting man gör en gång och så är det klart, utan ett sätt att leva som det kan ta lite tid att vänja sig vid och integrera. Vi kan behöva påminnelsen för att stå fast vid vår intention.

Jag drog också ett kompletterande kort.

I bildlig bemärkelse är stormen en del av livet och den kreativa processen – utan den skulle vi stagnera och förmodligen bli uttråkade eller överbelamrade med en massa “skräp” som vi dragit på oss, och utan den skulle vi varken uppleva det lugn som föregår den eller den befrielse och förnyelse som kommer efter.

En storm är alltså egentligen ingenting att frukta utan ett sätt att blåsa rent så att det nya kan ta plats, den kan vara transformativ, renande, rensande och upplyftande och visa oss en väg framåt där vi tidigare inte sett någon.

Visst kan det vara både skrämmande och jobbigt precis när den pågår, vi kan bli skakade ända ner i fotknölarna, men vår räddning är vår inre visdom, att vi VET både att vi klarar oss, att ingenting kan skada eller lämna oss som verkligen tillhör oss, och att det kommer någonting nytt och bättre när den dragit förbi.

Ihop med uppmaningen att lyssna till och följa hjärtat tolkar jag det på två sätt.

Om vi gör motstånd, är rädda och inte vågar följa hjärtats väg utan istället orienterar oss efter vad som synes ske och vad vi “borde” göra så kan det uppstå en storm – vilket i så fall är livets sätt att hjälpa oss på traven. Om vi inte själva släpper taget så kan livet lossa greppet åt oss. Allt för att vi i slutändan ska få uppleva den frid och befrielse som det kan föra med sig.

Om vi redan har eller håller på att släppa taget och mer och mer överlämnar oss till det äventyr som hjärtat leder oss in på, kan det också uppstå stormar under resans gång – förändring, förvandling, utveckling och transformation är processer som ibland är mer intensiva än annars.

Men oavsett var vi befinner oss är det i stormens öga vi kan söka skydd för att bäst rida ut den. Det ögat är vår inre visdom.

Kan vi söka och hitta den punkt inom oss där vi är opåverkade av det som pågår runt omkring oss, och till och med av det som verkar pågå med oss, kan vi bestå egentligen vilken utmaning eller prövning som helst.

Inte genom att skära av eller stänga ner, utan genom att verkligen veta att vi inte är, eller definieras av, vår form och vårt yttre eller saker – vilket betyder att vi inte heller är våra tankar eller våra känslor, utan den tidlösa eviga energin bakom – själen om du så vill.

No Comments

Post A Comment